Klockan är åtta på morgonen och det är 27,6 grader i lägenheten och 28,3 ute. Jag känner mig som en sån där tryckkokare som det tjuter om när den behöver lätta på trycket. Mitt tryck behövs det helt klart lättas på. Jag börjar med värmen och skjuter undan det som snurrar i huvudet ett tag till. Så småningom ska det också tas om hand men inte riktigt än, kraften till att plocka fram och sortera känslor dröjer sig borta ett tag till.
Det var med lätta steg jag gick hem från jobbet i morse o insåg att jag förhoppningsvis har semester nu, om jag inte måste rycka in på fredag. Men annars är jag helt ledig i fem veckor! Har inte inträffat på flera år.
På pendeln var folk ganska trevliga mot varandra o suckade o stångades inte riktigt lika mycket. Måste vara värmen och ljuset som släpper fram alla må bra hormoner så vi har lite mer tålamod med varandra. Det är en av de bäste känslorna med att jobba natt. Att inte behöva stressa upp sig i morgonrusningen. Jag går där i min lunk o bara njuter av att vara på väg hem. Hem o få krypa ner i mitt mörka sovrum, känna fläktens svalka, det tunna lakanet mot min nakna kropp, ta ett djupt andetag o känna doften som hänger sig kvar i sovrummet av min älskling. Några djupa andetag till, en njutningsfull suck och sen har jag somnat.
